Tips för dig med högt blodtryck

Har du drabbats av hypertoni tillhör du en ganska stor skara av svenska folket. Det finns ungefär 1.800 000 personer i Sverige med diagnostiserat högt blodtryck. Med tanke på att hypertoni till absolut majoritet är symtomlöst är det en ansenlig mängd.

Det finns många olika anledningar till att någon drabbas av högt blodtryck, största delen av de fall som finns i Sverige är relaterade till orsaker som individen kan påverka. Det är min utgångspunkt. Jag tänker rikta mig till de som behöver få veta vad man kan göra för att må bättre.

En smygande och dödlig sjukdom
Som sagt leder högt blodtryck sällan till några symtom, inledningsvis. Hypertoni som är obehandlat under lång tid leder så klart till symtom. Det kanske mest påtagliga är att man dör. Någonting som man sällan diskuterar när man pratar om högt blodtryck är att det de facto är dödligt. Innan man dör får man dock ett gäng otrevliga symptom som sträcker sig längs hela skalan, från huvudvärk till hjärnblödning. Att man sällan pratar om att det är en allvarlig sjukdom är anledningen till att jag skriver detta. Att ta lättvindigt på att man har en släng av högt blodtryck är ett fatalt misstag. Ett annat misstag som ofta görs under dirigering av behandlande läkare är att man påbörjar medicinering så snart man diagnosticerats.

Påverka ditt eget blodtryck
Du kan påverka ditt blodtryck till det bättre med några metoder som kommer förbättra liver för dig i övrigt. Jag vet att det låter som det du hört tidigare, av folk i omgivningen, på jobbet eller i skvallerpressen. Men det jag tänker säga fungerar. Ja, såtillvida du inte har en sekundär hypertoni.

Okej valet är ditt. Vill du leva med hypertoni och dö i förtid kan du sluta läsa nu.

Det här är du med högt blodtryck
För det första är du sannolikt inte aktiv i någon idrott, inte någon som kräver att du rör mycket på dig i alla fall. Du är förmodligen lite överviktig och tänker inte så mycket på vad du äter. Du dricker alkohol, kanske inga stora mängder men du gör det. Du stressar lite mer än du borde och du röker.

Allting kanske inte stämmer på dig men det mesta passar in. I synnerhet det där med att du inte rör på dig tillräckligt mycket och att du inte har koll på maten. Tro mig, jag vet. Det som kanske inte stämmer är det där med rökningen.

Om du röker är du dum i huvudet!
Visserligen en smula provokativt, men sant. Det finns inga ursäkter. Försök motivera varför du röker och skall fortsätta med det.
Lycka till.

Om du inte röker eller är på väg att sluta är en gratulation på plats. Det är svårt att sluta men det är svårare att motivera varför man skulle fortsätta. Ett av de i särklass minsta problemen rökning orsakar är hypertoni, och som nämnts tidigare är det inte helt ofarligt.

Ta reda på vad du äter
Det är påfallande få som vet vad de äter. Många går i försvar när man pratar om kosthållning och säger att de minsann äter nyttigt, för det mesta. Ta reda på vad du äter innan du påstår att du äter nyttigt. Om du har lite högt blodtryck behöver du äta mindre fett, förmodligen mindre salt och mer grönsaker och proteiner. Om du är man kan jag med statisktisk säkerhet säga att du behöver äta mer frukt och grönsaker. Om du har högt blodtryck kan jag ganska säkert säga att du inte tillhör de där av de 5% av den kvinnliga populationen som äter tillräckligt mycket frukt, grönt och fiber.

Du bestämmer själv vad du äter.

Rör på dig!
Du rör på dig för lite. På tok för lite. Du behöver röra mer på dig. Kan jag säga det tydligare?  Rör på dig!

Några andra tips är att du slutar dricka alkohol och att du går ner i vikt. Du är som sagt sannolikt överviktig. Det är inte attraktivt på något vis. Med attraktivt menar jag eftersträvansvärt.

Avvakta med läkemedel
Låt bli att be din läkare om läkemedel som sänker blodtrycket om du menar allvar med att ta hand om dig. Många läkare skriver utan att blinka ett recept utan att be dig ta hand om de bakomliggande orsakerna. Det är inte särskilt begåvat. Trots en ganska bra utbildning är din läkare obegåvad när han eller hon gör på det viset. Det får du gärna hälsa från mig.

Välj en
Välj en av ovanstående saker att göra. Om du röker är det ganska självklart egentligen. Lägg av med det. Men om du bestämmer dig för att välja en sak och hålla dig till den så ska du välja att röra mer på dig. Det är idiotsäkert. Om du rör mer på dig kommer du leva längre, och må bättre. Om du tänker välja att göra en sak men skita i allt annat, välj att röra på dig en timme varje dag. Dansa, hoppa hopprep, spela Wii Fit, bowla, jaga bussen, gymma eller träna. Men gör någonting. Var inte så slö!

Dryga ut sommarlovskassan – sälj sex!

Jag tycker att människor ska få fatta sina egna beslut, jag tror på människans autonomitet och vill inte på något frånta henne den. Men jag tycker även att människor bör lyssna till dem som med gott hjärta vill ge lite tips och råd om hur man kan förbättra sitt liv.

Begynnande folkhälsoproblem?
En undersökning gjord i Danmark visar att upp till två procent av unga flickor mellan 15 och 17 år har haft sex mot betalning. Pia Nyström på socialtjänsten i Danmark misstänker att den egentliga, verkliga, siffran borde hamna långt över två procent. Den psykiska och fysiska hälsan hos dem som prostituerar sig är genomsnittligt sämre. Vilket får mig att tänka på folkhälsa. Folkhälsoproblem innebär en prevalens på mer än 1 %. Jag säger inte att alla som prostituerar sig har ett problem med sin psykiska och/eller fysiska hälsa, men jag tror inte att det skapar goda förutsättningar, för att bibehålla hälsoresurser, att börja prostituera sig vid så låg ålder. Kommer prostitution skapa ett folkhälsoproblem tro?

Livet är slitsamt ibland
Att sälja sex, att sälja sig själv, är kanske inte ett av de bästa sätten att påbörja sin yrkeskarriär. För man får ju förmoda att de minderåriga flickor som SvD och DN skriver om (som är så unga som femton år) inte har gett alla eventuella karriärsmöjligheter en ärlig chans. Mitt råd till er unga flickor som vill tjäna lite extra pengar är att livet faktiskt inte är så lätt. När man vet det behöver man kanske fundera på om man vill göra livet svårare för sig genom att kränka sitt eget människovärde. När man vet det kanske det kan vara värt den extra mödan det innebär att jobba sig genom några slitiga heldagar några veckor på sommarlovet för att kunna köpa de där prylarna man vill ha. Att sälja sin kropp för att dryga ut sommarlovskassan borde inte vara ett alternativ.

Med pengar som drivkraft
För visst handlar det om pengar. Det handlar om att unga flickor vill tjäna snabba pengar. Stora summor på nolltid. Frågan är vad pengarna skall användas till. Vissa hävdar att pengarna ganska ofta går till att stödja ett missbruk, säkert inte helt verklighetsfrämmande. Jag har själv stött på en och annan vilsen flicka som yrt och sluddrigt fått mig att tänka på hur lätt man kan bli trasig och skadad. Narkotikans makt över människan är inte att förringa, den är stor. Mycket större än vad man kan föreställa sig. Jag säger inte att jag tycker att det är okej att underhålla sitt missbruk på det här sättet, men jag kan förstå det.

Men ni tjejer som använder era pengar till att köpa saker. Prylar och kläder, smink och telefoner. Ni tjejer som ser prostitutionen som ett sätt att få råd med den livsstil som alla så gärna vill tillhöra. Livsstilen hos de ”bekymmerslösa” rika. Ni flickor behöver verkligen fundera på om det är värt att fatta dessa val. Visst, det kanske kan ses som ett yrke, som vilket annat yrke som helst. Men så ser verkligheten inte ut. Den tid då prostitution kommer betraktas som vilket yrke som helst kommer vi nog inte få uppleva. Ta ansvar för dina handlingar och sluta ta genvägar till fördärvet.

Bögblod undanbedes

Jag återpostar denna på grund av detta.

Om man läser socialstyrelsens regler om vem som får bli blodgivare kan man, utan större ansträning, se att det sker en kategorisk diskriminering. Det är ganska självklart att man inte ska dela med sig av sitt blod om man har en blodsjukdom som exempelvis malaria, HIV eller hepatit, eller att man skall vänta en ”karantänperiod” om man har varit utsatt för situationer som kan äventyra blodets integritet. Men andra regler är inte lika självklara.

Om du har haft en ny sexpartner måste du vänta 3 månader innan du ger blod, så du som är singel eller promiskuös eller helt enkelt en slampa bör överväga andra sätt att bli en vardagshjälte än att ge blod. Om du haft samlag med någon som varit utsatt för risk för blodsmitta måste du vänta 6 månader. Helt rimligt, den dagen jag mot förmodan skulle behöva en transfusion vill jag att blodet skall vara rent från eventuell smitta, inte sant.

Om du däremot är man och har haft sex med en annan man är du inte välkommen till blodcentralen för att lämna blod. Homosexuellt blod tas ej emot. Är du bög får du inte heller donera dina organ. Män som har sex med män, eller faktiskt, som någonsin haft sex med en man, anses vara en riskkälla för blodsmitta. Homosexuella får inte ge blod, organ… inte ge liv.

Intressant är att det inte görs någon vidare särskiljning, är du man och bög, bisexuell eller en nyfiken äventyrare bland njutningens landskap är du för evigt svartlistad. Däremot görs det inte någon direkt rigorös utredning för att se om kvinnan som sitter i blodcentralens stol med en kanyl i armen (ovetande om sin mans bisexuella eskapader i sin ungdom) är i kontakt med det ovälkommna bögblodet.

En person som smittats med HIV betraktas för alltid vara infekterad, även om viruset bekämpats så framgångsrikt att det inte längre går att påvisa i blodet. Det tycker jag är vettigt, det är en allvarlig sjukdom, det är inte många som lyckats bekämpa viruset så väl. Därför är det även vettigt att försöka minimera riskerna för att smittan kan komma att spridas vidare. Men att säga att du inte får lämna blod under resten av ditt liv för att du är homo är diskriminering. Varför gäller inte samma regler som för alla andra som utsätter sig för risk för blodsmitta, 6 månaders ”karantän”?

En stor risk för smitta är analsex, men bögar är inte direkt ensamma om att ha anala samlag. Många bögpar har inte ens någonsin haft analsex. Smaken är ju som bekant som baken, alla gillar helt enkelt inte att ha sex på det viset. Men många gör det, och många av dem som gillar det är heterosexuella, falktiskt fler än dem som är homosexuella. Det skrämmande är att det i Sverige finns betydligt fler heterosexuella som smittats av HIV än vad det finns bögar. Under 2004 smittades 76 bögar av HIV, samtidigt smittades 349 obögar. Alltså 349 potentiella blodgivare. (Noaks Ark – Röda Korset, 2006) Om man ändrade Socialstyrelsens regler för blodgivning skulle man finna en stor ny grupp blodgivare. Med tanke på att det finns ganska många män i Sverige som någon gång haft sex med en annan man borde man kunna råda bot på den akuta blodbrist som existerar i dag.

Så, varför skulle det göra någon skillnad
Undersökningar som haft som syfte att uppskatta hur stor del av befolkningen som haft sexuella erfarenheter med någon av samma kön brukar vara svåra att bedömma trovärdigheten i. Den ofta refererade Kinsey-rapporten (som jag anser har ett felaktigt urval) uppskattar det till 10% av befolkningen. Janus report on Sexual behaviour (John Wiley) menar att 9% av männen uppger sig vara homosexuella/bisexuella men att 22% angett att de haft minst en erfarenhet av sex med samma kön. Socialstyrelsen menar att 2% av männen i Sverige är utpräglat homosexuella, rimligtvis finns det en stor andel som anser sig vara bisexuella eller bara sexuella som även haft sex med samma kön. Om man applicerar statistiken på sveriges befolkning, för att få någon form av referensram, visar det sig att uppskattningsvis någonstans mellan 90 000 och 990 000 män i Sverige inte får lämna blod av den anledningen.

Ett litet räkneexempel för skojs skull
Enligt smittskyddsinstitutet finns det 2577 män som smittats med HIV vid homosexuellt samlag, sammnlagt finns det 5065 män med HIV i Sverige. Det finns ju även en risk att blodgivaren har hepatit (HBV, HCV) förekomsten för hepatit B är i sverige 0.05 – 0.1% och för Hepatit C 0.1 – 0.5%. En del av de smittade har både HBV och HCV eller HIV men här hanterar jag varje förekomst som en individ. Majoriteten av hepatitsmittade i sverige är inte homosexuella men för att vara på den säkra sidan säger vi så här. Ponera att ALLA män som har hepatit eller HIV är homosexuella/bisexuella, det skulle betyda att det finns ungefär 32 065 män som inte ska lämna blod. Således, i mitt lilla tankeexperiment, kan man hitta mellan 57 935 och 957 935 män som skulle kunna lämna blod. I Sverige finns sammanlagt 400 474 blodgivare (år 2004) varav 244 770 lämnar blod en gång per år eller mer. Jag är övertygad om att blodbristen lätt skulle kunna avhjälpas om man införde samma regler för bögar och obögar.

Ungefär hälften av de som har hepatit är män (55%) och ungefär 53% av de som smittas med hepatit B smittas genom samlag, och ca 0.02% av de med hepatit C smittas genom samlag. Men i siffrorna ovan tar jag ingen hänsyn till hur sjukdomen överförts.

Naturligtvis är mina siffror inte fullständigt korrekta men det ger en intressant bild av hur läget ser ut på ett ungefär. För den som tänker, äh men lägg av, det finns typ 10 bögar i Sverige… borde tänka om, om man räknar in dem män som är bisexuella eller som bara skiter i om det är en man eller kvinna de har sex med så länge det finns kärlek i bilden hamnar vi förmodligen en bra bit över miljonen.

Om man införde samma regler för alla skulle fler donera blod, alla jag känner som är bögar eller bi ställer sig positiva till det. Dessutom sållar man lika effektivt bort högriskgruppen. Vill man vara sådär extra säker kan man väl lägga till en ny regel, ingen analsex. Men då kanske man skulle förlora för många av de heterosexuella blodgivarna, vad vet jag.

Löjligt

Det är intressant att läsa. Eller nej, jag menar, det är inte intressant. Alls. Men det är häpnadsväckande att de mest lästa bloggarna är så innehållslösa. Visst, det kan kallas underhållning. Men, alltså… läs några inlägg. Läs kommentarerna. Och förundras över bristen på… ja, allt.

 Alex, Calle, Katrin

Jag håller tummarna för att Lisette visar vart skåpet ska stå.

Saknar pedofilen människovärde?

Det krävs att man är genomtänkt när man skriver om pedofili. Det är ett ämne som upprör och det är lätt att bara fördöma utan att se till individen. Det är med dessa brottslingar som med alla andra, de skall dömas av en domstol och inte av folket. I alla fall i teorin. Det är nämligen så vårt rättssystem ska fungera. Men man skulle vara olovligt naiv om man inte trodde att pedofiler stigmatiseras i samhället. Tycka vad man vill om det men jag är emot stigmatisering av alla människor oavsett anledning. Vilket gör det hela väldigt svårt att skriva om. Jag hyser nämligen mycket ambivalenta känslor gällande detta.

I nuläget pågår en stor debatt om huruvida de som söker sig till arbeten som involverar barn och ungdomar skall tvingas lämna ett utdrag från belastningsregistret för att bevisa att de inte är dömda för sexualbrott. Exempelvis stänger Myspace av 29.000 sexförbrytare. I dagsläget kan man inte begära att få ett selektivt utdrag från belastningsregistret. I utdraget är hela ens eventuella brottsliga karriär nedtecknad. Vilket kan vara ganska integritetskränkande i vissa sammanhang. Jag menar, det finns vissa saker som är helt irrelevanta när man söker jobb. Brott som man begick av olika anledningar som är sonade för exempelvis, i synnerhet om det är ett brott som, låt oss säga, bokföringsbrott när man söker jobb som fotbollstränare för knattelaget.

Men, trots detta tycker jag att det går att rättfärdiga. Jag tycker att pedofiler sonar för sina brott genom sina fängelsestraff eller skadestånd eller vad det än må vara, oftast tycker jag dock att det är för milda straff. Men… jag är av uppfattningen att en pedofil som söker sig till ett yrke där denne omger sig med barn hela dagarna, gör det av en anledning. Därför bör man se till att dessa personer inte möjliggörs nya tillfällen att begå brott.

Detta betyder ingalunda att man på något vis kan se till att övergrepp mot barn aldrig någonsin kommer att ske, men det kan vara ett stöd för att se till att de personer som begått dessa handlingar inte serveras ett tillfälle som gör det enkelt att återupprepa sitt brott.

Det kan ju tyckas att det omöjliggör ett framtida arbetsliv för någon som blivit dömd för övergrepp mot barn. Ja, en del av mig säger i smyg att det kanske är ett lämpligt straff. En annan del av mig säger att det inte behöver vara så. Vi som samhälle behöver bli bättre på att hantera detta.

Diskriminera de köpstarka!

Alltså, det är underligt hur man helt kan missa ett av de köpstarkaste segmenten på marknaden. Det är en synnerligen dålig strategi. Kristina Börjeson från Fritt fram (ett EU-­finansierat samarbetsprojekt som arbetar mot diskrimi­nering på grund av sexuell lägg­ning) säger i DN att det handlar om att företagen helt enkelt inte är medvetna om att de diskriminerar. Det är som sagt underligt att man inte är bättre påläst gällande sin demografi. Inom vissa marknadssegment tillhör de homo- och bisexuella de köpstarkaste. ”Företagen är nöjda och tror att de har koll, men det har de inte. Undersökningen visar att en dålig erfarenhet sitter kvar i flera år och att ryktet sprider sig snabbt i den här gruppen” säger Kristina Börjeson. Samtidigt är utbildningen för att att bemöta detta marknadsegment inkluderats hos endast fyra procent.

Gissa om vissa företag gör en dålig affär!

Hjärtat blöder för flator, barn och en trasig jord

Jag tar mig trots allt till jobbet och när jag läser tidningen möts jag av saker som får mig att undra om allting står rätt till. Jag menar, kanske är jag lite sådär knäpp och ser saker som inte finns. Det har vi kanske alla upplevt någon gång, att man får för sig någonting som visar sig vara helt fel. Kanske var man så trött på tunnelbanan att man bara tittade på bilderna i tidningen och hittade på sina egna nyheter, fortfarande sådär i drömtillstånd. Men nej. Det är sant. Och det gör ont och hjärtat blöder.

Nyhetsförmedlare fullkomligt öser fakta staplade på varandra över oss om att det är vi, människorna, som förstör jorden. Som bekant har vi inga alternativ till vår jord. När jorden tar slut är vi stekta. Och jorden är på väg att ta slut. Trots alla TV-program, biofilmer och dagstidningar som rapporterar om hur världen är på väg att förändras så drastiskt att det kanske är för sent att göra någonting åt det verkar vår favoritsysselsättning, medan det pågår, vara att pilla lite i naveln och titta på.

En annan ganska oangenäm sak är att sånt här får fortsätta. Visst, det finns en värld utanför Europa där detta är vardagsmat. Men vi är ju trots allt så kallade upplysta. Vi ska väl ändå inte bara se på när människor blir förvägrade sin kärlek. SIN kärlek. Kärlek som måste försvaras i en domstol när välden tittar på, en domstol som har närapå Europas homovänligaste lagstiftningar. Förnedring.

Hjärtat blöder vidare när jag fortsätter att bläddra i tidningen och läser om det som DN skriver om som historiens största dokumenterade sjukhusöverförda hiv-epidemi. En rapport har skrivits, av en krisgrupp som anlände till Bulgarien 1998, om det som har hänt. En rapport som fortfarande är hemligstämplad. Det utspelar sig i Libyen där 438 barn smittades med hiv, de första rapporterade fallen i Bulgarien någonsin. Franska AIDS-specialister kan berätta att epidemin orsakats av bristande hygienrutiner och det finns misstankar om att viruset funnits på sjukhuset innan palestiniern och bulgarerna började arbeta där. Som det ser ut nu kommer de alla att benådas.

Och så fortsätter det, ju mer man läser tidningarna desto tydligare blir bilden. Vi är stekta. Vi är ganska vidriga som människor, både mot miljön och mot varandra. Det som är så sorgligt är att jag tänker samma sak varje morgon jag läser tidningen. Jag borde sluta läsa nyheter.

Tidigt en morgon

Jag vaknade för tidigt av att telefonen ringde, det var min chef. Jag blev naturligtvis lite förvånad men jag antog att det var viktigt. Min chef var upprörd och berättade med en stressad röst att min arbetsplats blivit bortspolad i ett oväder. Hela huset var borta och det var lika bra att jag stannade hemma idag.

Hemma i sängen, under det mjuka täcket och tar det jättelugnt och bara vilar mina stackars trötta ögon tills jag känner mig helt utvilad och pigg… och inte såhär trött och jävlig som jag känner mig just nu bara för att jag blivit tvingad att kliva upp så tidigt och faktiskt åka iväg till jobbet ändå när väckarklockan till slut väckte mig, trots att jag sovit för lite, för länge.

Suck.

Cellterapi, transplantationer och stamceller

Viss typ av forskning gör mig glad. Som när man lyckas transplantera insulinproducerande celler från pancreas till underarmen och tack vare det kan få fortsätta leva trots sin inflamerade bukspottskörtel.

Jag blir inte bara glad, jag blir ganska häpen. Cellterapi är ingen direkt vanlig behandlingsmetod, än så länge i alla fall. Inte vanlig, men väl effektiv när den fungerar och det verkar fungera utmärkt i det här fallet. SvD och DN, bland andra, skriver idag om nioåriga Lina som fick celler transplanterade till sin underarm för snart tre år sedan och nu verkar kunna se fram emot ett betydligt längre liv med bättre livskvalitet jämfört med tidigare.

Det nämns inte hur själva transplantationen gått till eller vem som donerat dessa celler. Ganska sannolikt rör det sig om en autolog transplantation, celler från Linas egen pancreas har flyttats om i hennes kropp. Det är dock inte helt futuristiskt att man kan odla fram celler i en petriskål i ett laboratorium någonstans som man sen kan peta in i kroppen där de får göra nytta. Stamceller vet ju de flesta vad det är. Stamceller är som bekant celler som ännu inte specialiserat sig till att bli exempelvis ett organ, körtlar eller blod och kan därför användas till att göra saker som de här. Stamceller är till och med så fiffiga att de kan avgöra var de bäst behövs och anpassa sig därefter.

Hurra för stamceller!

Japanskt djurplågeri eller modern matlagning?

Det hela är ju lite underligt. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker. Visst är det djurplågeri att låta en fisk, fastsurrad i en glasbur, bli genompumpad med havsvatten för att hålla den levande färsk så länge som möjligt. Men, det skiljer sig inte så mycket från hur fiske har fungerat i alla tider. Killer Clown skriver om hur underligt det känns, trots att det i princip inte skiljer sig markant från traditionell hantering vid fiske. Jag håller med, det känns i allra högsta grad underligt. Jag har dock svårt att bestämma mig för om jag ska skämmas över människorasen… i alla fall av den anledningen. Den fullkomliga explosion av idioti som briserar mig rakt i ansiktet dagligen får mig att skämmas desto mer.

Jag har varit i Japan och spatserat runt på diverse fiskmarknader, stora som små och vilken fiskmarknad man än hamnar på så hittar man levande fiskar. De simmar runt i vatten som nätt och jämt skvalpar över ryggfenorna och att en japan skulle tycka att det är djurplågeri finns inte på kartan. Det är ju mat. Färsk mat.

I japan är det fullkomligt otänkbart att äta fisk som inte är färsk. Den naturliga följden blir att försöka se till att exempelvis färsk tonfisk, som i det här fallet, finns tillgänglig på restauranger.

Satt i sin ursprungliga kontext är det inte så svårt att förstå.

Lösenordsskyddad: Ditt nummer är… sex.. sex… sex?

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Vissa dagar…

Vissa dagar är ju helt otroligt onödiga på något vis. Idag har min arbetsplats varit som ett öde landskap fullt av gapande tomrum som bara väntats på att fyllas. Med vadsomhelst. Helst människor som kan ge mig någonting att göra.

Effektiv tid har det blivit kanske sammanlagt en timmes arbete. Resten av tiden läste jag allting som finns på internet. Allting. Det mesta går alldeles utmärkt att glömma på en gång. Det mesta.

Män som behandlar kvinnor som män

Mängden sexuella trakasserier ökar konstant. Beror det på att allt fler män är puckon eller för att andelen kvinnor på man-täta arbetsplatser ökar? Jag har aldrig medvetet trakaserat en kvinna vare sig på det ena eller andra viset och i synnerhet inte sexuellt. Men enligt Kingsley R. Browne, i den här artikeln från Psychology Today, är det inte sexism som ligger bakom trakasserierna.

Politiskt korrekt? Knappast!

Hejja!

Som tjuvlyssnat fast på riktigt

Jag och en polare står i kön på Levinskys och ska precis beställa. Vi pratar lite strunt sådär i största allmänhet när min polare ser någon som verkar bekant.

Polare: Ser du han som precis gick ut, jag tror det är en av kirurgerna på *avdelning*
Jag: Jasså, är det han som är sådär skiiitsnygg? (det är allmänt känt att det finns en övermänskligt snygg kirurg på den avdelningen)
Polare: Nej, nej… han är myyycket snyggare än sådär. Han är sådär snygg att det gör ont när man tittar på honom, man blir alldeles konstig.

I samma andetag vänder sig min polare om och vem står där bakom ryggen och ler sitt bländvita leende… om inte den övermänskligt snygga kirurgen som hört allting.

Polare: (vänder sig mot mig klädsamt knallröd i ansiktet) Ska vi gå?
Jag: Mhm…

Och faktiskt, det gjorde nästan ont att titta på honom. Varför kan jag inte få se det där i spegeln på morgnarna. Livet är orättvist, vilket jag förklarade för min vän som diplomatiskt svarade att det handlar om utstrålning och sa ”hallå, har du sett dig själv i spegeln?”. Så för er som, liksom jag, inte hade en aning om det så är jag uppenbarligen skitsnygg!

Orangutanger har sämre odds än mammutar

Jag blir lite förbannad när jag läser sånt här. Jag tycker att det är häftigt att man kan göra massa cybercoola future-prylar, visst. Men allvarligt talat. Att återuppliva en art som dog ut för 10 000 år sedan känns lite väl puckat när vi har ett ekosystem som inte ens fungerar för de arter som för tillfället lever i det. Jag tror att en orangutang skulle känna sig ganska mobbad. I de områden där man avverkar skog illegalt dör 90% av alla orangutanger och om tio år räknar man med att det inte kommer finnas orangutanger i frihet.

Är det väl spenderade forskningsanslag kan man undra… men vadå… mammutar är ju coolt…

Margot Wallström försvarar ”EUs smutsiga video”

Jag är ju bara tvungen att säga någonting…

Margon Wallström säger ”det är viktigt att utnyttja alla medel som står till förfogande för att kommunicera med Europas medborgare” medan andra säger att det är omoraliskt och smutsigt.

Jag säger att det är jävligt lustigt samtidigt som det är ganska obehagligt att det fullkommligt saknas insikt i hur man kommunicerar ett starkt, trovärdigt och hållbart varumärke.

Kursa upp dig Margot!

Munchausen by proxy

Med rötter i sagans värld
De flesta av oss är bekanta med Baron von Münchhausen som skröt ihop makalösa berättelser om de mest fantastiska äventyr som han sa sig varit med om. Nu var det ju just skryt, fabulerande och lögn… intressant, men inte sant.

Inom medicinen finns det någonting man kallar för Munchausens syndrom som helt enkelt innebär att en patient söker vård, ofta på en akutmottagning, med spektakulära och ibland till synes helt galna och livshotande symtom som sen visar sig vara falska. Icke att förväxla med hypokondrikern som faktiskt tror sig vara sjuk. Själv måste jag säga att det inte är något vidare bra namn som valts, ett mindre sagorelaterat vore på sin plats. Varför inte ett anglofierat uttryck som factitia syndrom?

Ohälsa eller ohälsa?
Man kan göra skillnad på objektiv och subjektiv ohälsa. Den objektiva ohälsan baseras på fysiologisk och biologisk störning och är det som oftast är symtomgivande vid traditionell sjukdomsdiagnostik. Den subjektiva ohälsan är ett mått på hur en person själv upplever sitt välmående.

Exempelvis, någonting jag själv fått erfara, en patient som kommer in med ambulans efter att denne varit med om en kollision med en lastbil. Patienten uppvisar alla tecken på att ha ett ryggradsbrott och är till synes förlamad. I undersökningsförfarandet ingår att undersöka sfinktertonus genom att föra upp ett finger i anus. Om patienten i fråga skulle vara förlamad skulle sfinktertonus saknas vilket det inte gjorde i det här fallet. När detta påpekades reste sig patienten upp och lämnade akutmottagningen. Hela förloppet var påhittat och när journalerna lästes förstod vi att det inte var första gången som patienten gjort precis samma sak.

Många väljer att genomgå onödiga ingrepp
Dessa patienter genomgår ofta många invasiva ingrepp, alltså ingrepp som exempelvis kräver att man öppnar upp och tittar innuti patienten, eller att man exempelvis skoperar, det vill säga att man för in till exempel en liten kamera i någon anatomisk öppning för att kika lite närmre. Ofta söker sig dessa personer till vården på grund av en svårhanterlig ångest. Det behöver knappast nämnas att det är ett vanskligt sätt att försöka hantera ångest på.

Munchausen by proxy
En släkting till Munchausens Syndrom är Munchausen by Proxy (MBP) även kallat Munchausen by Proxy Syndrome eller Munchausen Syndrome by Proxy (även översatt till Muchausen syndrom genom ombud). Vid Munchausens syndrom är det utövaren själv som blir föremål för den medicinska personalens uppmärksamhet och omsorg medan det vid MBP är genom att använda sitt barn som ombud föräldern vinner uppmärksamheten.

Exempel på MBP kan spänna över hela registret av symtom. Allt från att fabricera sjukdomshistoria till att åsamka skada eller i vissa fall även orsaka dödsfall. Munchausen by Proxy är ingen diagnos i DSM-IV (förteckningen över alla psykiatriska diagnoser) men det är en uppmärsammad form av felbehandling. Kanske kan man kalla det för misshandel av både fysisk och psykisk art. Absolut störst andel av MBP som upptäckts är orsakat av modern till barnet och mellan 4 – 10 fall upptäcks per år, vilket förmodligen är betydligt färre än de som egentligen existerar.

Det som kan karaktärisera MBP är att symtomen:

Överdrivs – ett verkligt symtom förstoras och görs mer allvarligt
Fabriceras – symtom hittas på eller förövaren får det att verka som att ett symtom existerar
Induceras - förövaren skapar medvetet problem som ger symtom

Svårt att diagnosticera
En förälder som skapar sjukdom hos sitt barn är enligt min erfarenhet alltid mycket tillmötesgående och gör allt i sin makt för att efter att denne gjort sitt barn sjukt, exempelvis genom kvävning eller farliga injektioner, försöka rädda barnet. Det är en av anledningarna till att det är så vansinnigt svårt att diagnosticera MBP. En annan anledning är att vårdpersonal i regel är mycket dåligt förberedda på att hantera när de stöter på detta. I många fall handlar det om att när man stöter på MBP försöka skilja på barn och moder/förövare så att man kan rädda livet på barnet. För det är inte ovanligt att om man inte uppmärksammar det så leder MBP till att barnet till slut mister livet.

Lösenordsskyddad: A dose of suburban crazy

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Jag är inte inne för tillfället…

Jag är ju bortrest, ganska ordentligt bortrest. Jag är på andra sidan klotet och har högst sporadisk tillgång till internet och inte ofta tid nog att formulera en vettig tanke så det är paus ett tag. Förmodligen till dess att jag kommer tillbaka.

Paus råder till början av juli helt enkelt. Glad sommar!

Att sova dåligt 2 – Hur stress påverkar vår sömn

Vi sover i snitt ungefär 8 timmar per natt. Under natten går vi igenom sömncykler , 4-6 gånger. Var och en av dess sömncykler innehåller fyra sömnstadier 1-4 och ett avslutande stadium, REM-sömnen. Stadium 1 har nästan ingen betydelse för återhämtningen. Däremot har vi som mest återhämtning/synkronisering under stadium 4. REM-sömnen är ett avvikande stadium med fysiologisk aktivitet med lågt värde på återhämtningen på kort sikt, men högt värde på lång sikt. Under sömnen har vi mest djup sömn (stadium 3 och 4, kallas även SWS) i början av sömnen och minst i slutet. Den mest effektiva återhämtningen sker alltså i början av sömnen. De två sista timmarna under en 8 timmars sömnperiod är mycket lågvärdiga. En subjektiv bedömning av ”en god natts sömn” är lång, oavbruten och innehåller stora mängder SWS (Åkerstedt, 2004).

Det verkar vara fallet att sömnbrist orsakad av stress förstärker stressens effekter. Sömnbrist ger förhöjda kortisolnivåer. Vilonivån höjs, vilket kan bidra till en del av de negativa metabola effekterna förknippade med stress. Reducerad sömn leder till sänkt anabolism och ökad katabolism. I ett stressperspektiv leder kort eller störd sömn till förhöjda kortisolnivåer, insulintolerans och förhöjda lipidnivåer (Åkerstedt, 2004).

Stressystemets två huvudkomponenter är autonoma nervsystemet , som frisätter katekolaminer (adrenalin och noradrenalin), samt HPA-axeln (hypotalamus-hypofys-binjurebarken), som frisätter kortisol. Dessa båda reglersystem interagerar intimt med varandra (Ljung & Friberg, 2004).

Det har visat sig att under stress till exempel natten före en tentamen, sömn under jourarbete och så vidare påverkas sömnkvaliteten. Under sådana stressande faktorer minskas andelen sömn från stadium 3 och 4 (den så kallade SWS). Det har även visats att orosmoment på nationell nivå, som exempelvis kärnkraftsolyckan på Three Mile Island leder till sömnstörningar. Idag tenderar man att se insomningsproblem som ett tillstånd orsakat av förhöjd fysiologisk aktivering, sannolikt som effekt av upprepad stress. Upprepad stress, som kommer tätt, hindrar en normal utveckling av sömnen. Detta ger i sin tur en oro inför nästa sänggående, vilket i sin tur stör sömnen ytterligare. Denna onda cirkel leder till en uppreglering av stressregleringssystemet och etablerandet av en ny högre basnivå för fysiologisk aktivering, vilket i sin tur medför kronisk sömnstörning. Utbrändhet, som dominerar ökningen av långtidssjukskrivning idag, är nära kopplad till störd sömn. Man har funnit kraftigt sänkning av sömneffektiviteten och mängden djupsömn hos långtidssjukskrivna med utbrändhetsrelaterade diagnoser. Sömnen utgör en kraftfull återhämtningsmekanism som berör i stort sätt alla biologiska och psykologiska funktioner i kroppen (Åkerstedt, 2004).

Som tidigare nämnts används begreppen ”positiv” och ”negativ” stress, där positiv stress skulle vara harmlös oavsett omfattning och varaktighet. I dagsläget är man dock överens om att även positivt upplevd stress i längden är kontraproduktiv. Man mår sämre och märker en nedsatt prestationsförmåga om man inte får möjlighet att återhämta sig mellan stresstopparna. Däremot betraktas inte den akuta stressen som skadlig, det är först när stressen blir kronisk den ger skadliga effekter. Det finns alltid en biologisk yttersta gräns. Denna stress är ofta en grundorsak till begynnande sömnrubbningar, men intressant är även att varken omfattande övertidsarbete eller temporär stress inte verkar vara riskfaktorer. Vårt stressystem är avpassat för kortvarig aktivering och därefter en återgång till viloläge för återhämtning (Ljung & Friberg, 2004).

Långvarig stress innebär att balansen mellan sympatiska nervsystemet (SNS) och parasympatiska nervsystemet (PNS) förskjuts till SNS fördel vilket innebär förhöjd frisättning av katekolaminer som inte alls är önskvärt, utan leder till ökad risk för hypertoni (högt blodtryck). Detta tillstånd kan dock mildras genom fysisk träning (Ljung & Friberg, 2004).

Referenslista

Ljung, T & Friberg, P. (2004). Stressreaktionernas biologi. Stockholm: Läkartidningen nr. 12.

Åkerstedt, T. (2004). Sömn som återhämtning efter stress. Stockholm: Läkartidningen nr. 17.