Har du drabbats av hypertoni tillhör du en ganska stor skara av svenska folket. Det finns ungefär 1.800 000 personer i Sverige med diagnostiserat högt blodtryck. Med tanke på att hypertoni till absolut majoritet är symtomlöst är det en ansenlig mängd.

Det finns många olika anledningar till att någon drabbas av högt blodtryck, största delen av de fall som finns i Sverige är relaterade till orsaker som individen kan påverka. Det är min utgångspunkt. Jag tänker rikta mig till de som behöver få veta vad man kan göra för att må bättre.

En smygande och dödlig sjukdom
Som sagt leder högt blodtryck sällan till några symtom, inledningsvis. Hypertoni som är obehandlat under lång tid leder så klart till symtom. Det kanske mest påtagliga är att man dör. Någonting som man sällan diskuterar när man pratar om högt blodtryck är att det de facto är dödligt. Innan man dör får man dock ett gäng otrevliga symptom som sträcker sig längs hela skalan, från huvudvärk till hjärnblödning. Att man sällan pratar om att det är en allvarlig sjukdom är anledningen till att jag skriver detta. Att ta lättvindigt på att man har en släng av högt blodtryck är ett fatalt misstag. Ett annat misstag som ofta görs under dirigering av behandlande läkare är att man påbörjar medicinering så snart man diagnosticerats.

Påverka ditt eget blodtryck
Du kan påverka ditt blodtryck till det bättre med några metoder som kommer förbättra liver för dig i övrigt. Jag vet att det låter som det du hört tidigare, av folk i omgivningen, på jobbet eller i skvallerpressen. Men det jag tänker säga fungerar. Ja, såtillvida du inte har en sekundär hypertoni.

Okej valet är ditt. Vill du leva med hypertoni och dö i förtid kan du sluta läsa nu.

Det här är du med högt blodtryck
För det första är du sannolikt inte aktiv i någon idrott, inte någon som kräver att du rör mycket på dig i alla fall. Du är förmodligen lite överviktig och tänker inte så mycket på vad du äter. Du dricker alkohol, kanske inga stora mängder men du gör det. Du stressar lite mer än du borde och du röker.

Allting kanske inte stämmer på dig men det mesta passar in. I synnerhet det där med att du inte rör på dig tillräckligt mycket och att du inte har koll på maten. Tro mig, jag vet. Det som kanske inte stämmer är det där med rökningen.

Om du röker är du dum i huvudet!
Visserligen en smula provokativt, men sant. Det finns inga ursäkter. Försök motivera varför du röker och skall fortsätta med det.
Lycka till.

Om du inte röker eller är på väg att sluta är en gratulation på plats. Det är svårt att sluta men det är svårare att motivera varför man skulle fortsätta. Ett av de i särklass minsta problemen rökning orsakar är hypertoni, och som nämnts tidigare är det inte helt ofarligt.

Ta reda på vad du äter
Det är påfallande få som vet vad de äter. Många går i försvar när man pratar om kosthållning och säger att de minsann äter nyttigt, för det mesta. Ta reda på vad du äter innan du påstår att du äter nyttigt. Om du har lite högt blodtryck behöver du äta mindre fett, förmodligen mindre salt och mer grönsaker och proteiner. Om du är man kan jag med statisktisk säkerhet säga att du behöver äta mer frukt och grönsaker. Om du har högt blodtryck kan jag ganska säkert säga att du inte tillhör de där av de 5% av den kvinnliga populationen som äter tillräckligt mycket frukt, grönt och fiber.

Du bestämmer själv vad du äter.

Rör på dig!
Du rör på dig för lite. På tok för lite. Du behöver röra mer på dig. Kan jag säga det tydligare?  Rör på dig!

Några andra tips är att du slutar dricka alkohol och att du går ner i vikt. Du är som sagt sannolikt överviktig. Det är inte attraktivt på något vis. Med attraktivt menar jag eftersträvansvärt.

Avvakta med läkemedel
Låt bli att be din läkare om läkemedel som sänker blodtrycket om du menar allvar med att ta hand om dig. Många läkare skriver utan att blinka ett recept utan att be dig ta hand om de bakomliggande orsakerna. Det är inte särskilt begåvat. Trots en ganska bra utbildning är din läkare obegåvad när han eller hon gör på det viset. Det får du gärna hälsa från mig.

Välj en
Välj en av ovanstående saker att göra. Om du röker är det ganska självklart egentligen. Lägg av med det. Men om du bestämmer dig för att välja en sak och hålla dig till den så ska du välja att röra mer på dig. Det är idiotsäkert. Om du rör mer på dig kommer du leva längre, och må bättre. Om du tänker välja att göra en sak men skita i allt annat, välj att röra på dig en timme varje dag. Dansa, hoppa hopprep, spela Wii Fit, bowla, jaga bussen, gymma eller träna. Men gör någonting. Var inte så slö!

Begynnande folkhälsoproblem?
En undersökning gjord i Danmark visar att upp till två procent av unga flickor mellan 15 och 17 år har haft sex mot betalning. Pia Nyström på socialtjänsten i Danmark misstänker att den egentliga, verkliga, siffran borde hamna långt över två procent. Den psykiska och fysiska hälsan hos dem som prostituerar sig är genomsnittligt sämre. Vilket får mig att tänka på folkhälsa. Folkhälsoproblem innebär en prevalens på mer än 1 %. Jag säger inte att alla som prostituerar sig har ett problem med sin psykiska och/eller fysiska hälsa, men jag tror inte att det skapar goda förutsättningar, för att bibehålla hälsoresurser, att börja prostituera sig vid så låg ålder. Kommer prostitution skapa ett folkhälsoproblem tro?

Livet är slitsamt ibland
Att sälja sex, att sälja sig själv, är kanske inte ett av de bästa sätten att påbörja sin yrkeskarriär. För man får ju förmoda att de minderåriga flickor som SvD och DN skriver om (som är så unga som femton år) inte har gett alla eventuella karriärsmöjligheter en ärlig chans. Mitt råd till er unga flickor som vill tjäna lite extra pengar är att livet faktiskt inte är så lätt. När man vet det behöver man kanske fundera på om man vill göra livet svårare för sig genom att kränka sitt eget människovärde. När man vet det kanske det kan vara värt den extra mödan det innebär att jobba sig genom några slitiga heldagar några veckor på sommarlovet för att kunna köpa de där prylarna man vill ha. Att sälja sin kropp för att dryga ut sommarlovskassan borde inte vara ett alternativ.

Med pengar som drivkraft
För visst handlar det om pengar. Det handlar om att unga flickor vill tjäna snabba pengar. Stora summor på nolltid. Frågan är vad pengarna skall användas till. Vissa hävdar att pengarna ganska ofta går till att stödja ett missbruk, säkert inte helt verklighetsfrämmande. Jag har själv stött på en och annan vilsen flicka som yrt och sluddrigt fått mig att tänka på hur lätt man kan bli trasig och skadad. Narkotikans makt över människan är inte att förringa, den är stor. Mycket större än vad man kan föreställa sig. Jag säger inte att jag tycker att det är okej att underhålla sitt missbruk på det här sättet, men jag kan förstå det.

Men ni tjejer som använder era pengar till att köpa saker. Prylar och kläder, smink och telefoner. Ni tjejer som ser prostitutionen som ett sätt att få råd med den livsstil som alla så gärna vill tillhöra. Livsstilen hos de ”bekymmerslösa” rika. Ni flickor behöver verkligen fundera på om det är värt att fatta dessa val. Visst, det kanske kan ses som ett yrke, som vilket annat yrke som helst. Men så ser verkligheten inte ut. Den tid då prostitution kommer betraktas som vilket yrke som helst kommer vi nog inte få uppleva. Ta ansvar för dina handlingar och sluta ta genvägar till fördärvet.

Jag återpostar denna på grund av detta.

Om man läser socialstyrelsens regler om vem som får bli blodgivare kan man, utan större ansträning, se att det sker en kategorisk diskriminering. Det är ganska självklart att man inte ska dela med sig av sitt blod om man har en blodsjukdom som exempelvis malaria, HIV eller hepatit, eller att man skall vänta en ”karantänperiod” om man har varit utsatt för situationer som kan äventyra blodets integritet. Men andra regler är inte lika självklara.

Om du har haft en ny sexpartner måste du vänta 3 månader innan du ger blod, så du som är singel eller promiskuös eller helt enkelt en slampa bör överväga andra sätt att bli en vardagshjälte än att ge blod. Om du haft samlag med någon som varit utsatt för risk för blodsmitta måste du vänta 6 månader. Helt rimligt, den dagen jag mot förmodan skulle behöva en transfusion vill jag att blodet skall vara rent från eventuell smitta, inte sant.

Om du däremot är man och har haft sex med en annan man är du inte välkommen till blodcentralen för att lämna blod. Homosexuellt blod tas ej emot. Är du bög får du inte heller donera dina organ. Män som har sex med män, eller faktiskt, som någonsin haft sex med en man, anses vara en riskkälla för blodsmitta. Homosexuella får inte ge blod, organ… inte ge liv.

Intressant är att det inte görs någon vidare särskiljning, är du man och bög, bisexuell eller en nyfiken äventyrare bland njutningens landskap är du för evigt svartlistad. Däremot görs det inte någon direkt rigorös utredning för att se om kvinnan som sitter i blodcentralens stol med en kanyl i armen (ovetande om sin mans bisexuella eskapader i sin ungdom) är i kontakt med det ovälkommna bögblodet.

En person som smittats med HIV betraktas för alltid vara infekterad, även om viruset bekämpats så framgångsrikt att det inte längre går att påvisa i blodet. Det tycker jag är vettigt, det är en allvarlig sjukdom, det är inte många som lyckats bekämpa viruset så väl. Därför är det även vettigt att försöka minimera riskerna för att smittan kan komma att spridas vidare. Men att säga att du inte får lämna blod under resten av ditt liv för att du är homo är diskriminering. Varför gäller inte samma regler som för alla andra som utsätter sig för risk för blodsmitta, 6 månaders ”karantän”?

En stor risk för smitta är analsex, men bögar är inte direkt ensamma om att ha anala samlag. Många bögpar har inte ens någonsin haft analsex. Smaken är ju som bekant som baken, alla gillar helt enkelt inte att ha sex på det viset. Men många gör det, och många av dem som gillar det är heterosexuella, falktiskt fler än dem som är homosexuella. Det skrämmande är att det i Sverige finns betydligt fler heterosexuella som smittats av HIV än vad det finns bögar. Under 2004 smittades 76 bögar av HIV, samtidigt smittades 349 obögar. Alltså 349 potentiella blodgivare. (Noaks Ark – Röda Korset, 2006) Om man ändrade Socialstyrelsens regler för blodgivning skulle man finna en stor ny grupp blodgivare. Med tanke på att det finns ganska många män i Sverige som någon gång haft sex med en annan man borde man kunna råda bot på den akuta blodbrist som existerar i dag.

Så, varför skulle det göra någon skillnad
Undersökningar som haft som syfte att uppskatta hur stor del av befolkningen som haft sexuella erfarenheter med någon av samma kön brukar vara svåra att bedömma trovärdigheten i. Den ofta refererade Kinsey-rapporten (som jag anser har ett felaktigt urval) uppskattar det till 10% av befolkningen. Janus report on Sexual behaviour (John Wiley) menar att 9% av männen uppger sig vara homosexuella/bisexuella men att 22% angett att de haft minst en erfarenhet av sex med samma kön. Socialstyrelsen menar att 2% av männen i Sverige är utpräglat homosexuella, rimligtvis finns det en stor andel som anser sig vara bisexuella eller bara sexuella som även haft sex med samma kön. Om man applicerar statistiken på sveriges befolkning, för att få någon form av referensram, visar det sig att uppskattningsvis någonstans mellan 90 000 och 990 000 män i Sverige inte får lämna blod av den anledningen.

Ett litet räkneexempel för skojs skull
Enligt smittskyddsinstitutet finns det 2577 män som smittats med HIV vid homosexuellt samlag, sammnlagt finns det 5065 män med HIV i Sverige. Det finns ju även en risk att blodgivaren har hepatit (HBV, HCV) förekomsten för hepatit B är i sverige 0.05 – 0.1% och för Hepatit C 0.1 – 0.5%. En del av de smittade har både HBV och HCV eller HIV men här hanterar jag varje förekomst som en individ. Majoriteten av hepatitsmittade i sverige är inte homosexuella men för att vara på den säkra sidan säger vi så här. Ponera att ALLA män som har hepatit eller HIV är homosexuella/bisexuella, det skulle betyda att det finns ungefär 32 065 män som inte ska lämna blod. Således, i mitt lilla tankeexperiment, kan man hitta mellan 57 935 och 957 935 män som skulle kunna lämna blod. I Sverige finns sammanlagt 400 474 blodgivare (år 2004) varav 244 770 lämnar blod en gång per år eller mer. Jag är övertygad om att blodbristen lätt skulle kunna avhjälpas om man införde samma regler för bögar och obögar.

Ungefär hälften av de som har hepatit är män (55%) och ungefär 53% av de som smittas med hepatit B smittas genom samlag, och ca 0.02% av de med hepatit C smittas genom samlag. Men i siffrorna ovan tar jag ingen hänsyn till hur sjukdomen överförts.

Naturligtvis är mina siffror inte fullständigt korrekta men det ger en intressant bild av hur läget ser ut på ett ungefär. För den som tänker, äh men lägg av, det finns typ 10 bögar i Sverige… borde tänka om, om man räknar in dem män som är bisexuella eller som bara skiter i om det är en man eller kvinna de har sex med så länge det finns kärlek i bilden hamnar vi förmodligen en bra bit över miljonen.

Om man införde samma regler för alla skulle fler donera blod, alla jag känner som är bögar eller bi ställer sig positiva till det. Dessutom sållar man lika effektivt bort högriskgruppen. Vill man vara sådär extra säker kan man väl lägga till en ny regel, ingen analsex. Men då kanske man skulle förlora för många av de heterosexuella blodgivarna, vad vet jag.

 Alex, Calle, Katrin

Jag håller tummarna för att Lisette visar vart skåpet ska stå.

I nuläget pågår en stor debatt om huruvida de som söker sig till arbeten som involverar barn och ungdomar skall tvingas lämna ett utdrag från belastningsregistret för att bevisa att de inte är dömda för sexualbrott. Exempelvis stänger Myspace av 29.000 sexförbrytare. I dagsläget kan man inte begära att få ett selektivt utdrag från belastningsregistret. I utdraget är hela ens eventuella brottsliga karriär nedtecknad. Vilket kan vara ganska integritetskränkande i vissa sammanhang. Jag menar, det finns vissa saker som är helt irrelevanta när man söker jobb. Brott som man begick av olika anledningar som är sonade för exempelvis, i synnerhet om det är ett brott som, låt oss säga, bokföringsbrott när man söker jobb som fotbollstränare för knattelaget.

Men, trots detta tycker jag att det går att rättfärdiga. Jag tycker att pedofiler sonar för sina brott genom sina fängelsestraff eller skadestånd eller vad det än må vara, oftast tycker jag dock att det är för milda straff. Men… jag är av uppfattningen att en pedofil som söker sig till ett yrke där denne omger sig med barn hela dagarna, gör det av en anledning. Därför bör man se till att dessa personer inte möjliggörs nya tillfällen att begå brott.

Detta betyder ingalunda att man på något vis kan se till att övergrepp mot barn aldrig någonsin kommer att ske, men det kan vara ett stöd för att se till att de personer som begått dessa handlingar inte serveras ett tillfälle som gör det enkelt att återupprepa sitt brott.

Det kan ju tyckas att det omöjliggör ett framtida arbetsliv för någon som blivit dömd för övergrepp mot barn. Ja, en del av mig säger i smyg att det kanske är ett lämpligt straff. En annan del av mig säger att det inte behöver vara så. Vi som samhälle behöver bli bättre på att hantera detta.

Gissa om vissa företag gör en dålig affär!

Nyhetsförmedlare fullkomligt öser fakta staplade på varandra över oss om att det är vi, människorna, som förstör jorden. Som bekant har vi inga alternativ till vår jord. När jorden tar slut är vi stekta. Och jorden är på väg att ta slut. Trots alla TV-program, biofilmer och dagstidningar som rapporterar om hur världen är på väg att förändras så drastiskt att det kanske är för sent att göra någonting åt det verkar vår favoritsysselsättning, medan det pågår, vara att pilla lite i naveln och titta på.

En annan ganska oangenäm sak är att sånt här får fortsätta. Visst, det finns en värld utanför Europa där detta är vardagsmat. Men vi är ju trots allt så kallade upplysta. Vi ska väl ändå inte bara se på när människor blir förvägrade sin kärlek. SIN kärlek. Kärlek som måste försvaras i en domstol när välden tittar på, en domstol som har närapå Europas homovänligaste lagstiftningar. Förnedring.

Hjärtat blöder vidare när jag fortsätter att bläddra i tidningen och läser om det som DN skriver om som historiens största dokumenterade sjukhusöverförda hiv-epidemi. En rapport har skrivits, av en krisgrupp som anlände till Bulgarien 1998, om det som har hänt. En rapport som fortfarande är hemligstämplad. Det utspelar sig i Libyen där 438 barn smittades med hiv, de första rapporterade fallen i Bulgarien någonsin. Franska AIDS-specialister kan berätta att epidemin orsakats av bristande hygienrutiner och det finns misstankar om att viruset funnits på sjukhuset innan palestiniern och bulgarerna började arbeta där. Som det ser ut nu kommer de alla att benådas.

Och så fortsätter det, ju mer man läser tidningarna desto tydligare blir bilden. Vi är stekta. Vi är ganska vidriga som människor, både mot miljön och mot varandra. Det som är så sorgligt är att jag tänker samma sak varje morgon jag läser tidningen. Jag borde sluta läsa nyheter.

Hemma i sängen, under det mjuka täcket och tar det jättelugnt och bara vilar mina stackars trötta ögon tills jag känner mig helt utvilad och pigg… och inte såhär trött och jävlig som jag känner mig just nu bara för att jag blivit tvingad att kliva upp så tidigt och faktiskt åka iväg till jobbet ändå när väckarklockan till slut väckte mig, trots att jag sovit för lite, för länge.

Suck.

Jag blir inte bara glad, jag blir ganska häpen. Cellterapi är ingen direkt vanlig behandlingsmetod, än så länge i alla fall. Inte vanlig, men väl effektiv när den fungerar och det verkar fungera utmärkt i det här fallet. SvD och DN, bland andra, skriver idag om nioåriga Lina som fick celler transplanterade till sin underarm för snart tre år sedan och nu verkar kunna se fram emot ett betydligt längre liv med bättre livskvalitet jämfört med tidigare.

Det nämns inte hur själva transplantationen gått till eller vem som donerat dessa celler. Ganska sannolikt rör det sig om en autolog transplantation, celler från Linas egen pancreas har flyttats om i hennes kropp. Det är dock inte helt futuristiskt att man kan odla fram celler i en petriskål i ett laboratorium någonstans som man sen kan peta in i kroppen där de får göra nytta. Stamceller vet ju de flesta vad det är. Stamceller är som bekant celler som ännu inte specialiserat sig till att bli exempelvis ett organ, körtlar eller blod och kan därför användas till att göra saker som de här. Stamceller är till och med så fiffiga att de kan avgöra var de bäst behövs och anpassa sig därefter.

Hurra för stamceller!

Jag har varit i Japan och spatserat runt på diverse fiskmarknader, stora som små och vilken fiskmarknad man än hamnar på så hittar man levande fiskar. De simmar runt i vatten som nätt och jämt skvalpar över ryggfenorna och att en japan skulle tycka att det är djurplågeri finns inte på kartan. Det är ju mat. Färsk mat.

I japan är det fullkomligt otänkbart att äta fisk som inte är färsk. Den naturliga följden blir att försöka se till att exempelvis färsk tonfisk, som i det här fallet, finns tillgänglig på restauranger.

Satt i sin ursprungliga kontext är det inte så svårt att förstå.

Effektiv tid har det blivit kanske sammanlagt en timmes arbete. Resten av tiden läste jag allting som finns på internet. Allting. Det mesta går alldeles utmärkt att glömma på en gång. Det mesta.

Politiskt korrekt? Knappast!

Hejja!

Polare: Ser du han som precis gick ut, jag tror det är en av kirurgerna på *avdelning*
Jag: Jasså, är det han som är sådär skiiitsnygg? (det är allmänt känt att det finns en övermänskligt snygg kirurg på den avdelningen)
Polare: Nej, nej… han är myyycket snyggare än sådär. Han är sådär snygg att det gör ont när man tittar på honom, man blir alldeles konstig.

I samma andetag vänder sig min polare om och vem står där bakom ryggen och ler sitt bländvita leende… om inte den övermänskligt snygga kirurgen som hört allting.

Polare: (vänder sig mot mig klädsamt knallröd i ansiktet) Ska vi gå?
Jag: Mhm…

Och faktiskt, det gjorde nästan ont att titta på honom. Varför kan jag inte få se det där i spegeln på morgnarna. Livet är orättvist, vilket jag förklarade för min vän som diplomatiskt svarade att det handlar om utstrålning och sa ”hallå, har du sett dig själv i spegeln?”. Så för er som, liksom jag, inte hade en aning om det så är jag uppenbarligen skitsnygg!

Är det väl spenderade forskningsanslag kan man undra… men vadå… mammutar är ju coolt…